onsdag 18 september 2013

Idag försökte jag mig på itunes geniusblandingsverktyg. Det skapade lite spellistor utifrån genrer. Till en början såg allt bra ut. Muse, the Kooks, Babyshambles och Arctic Monkeys, brittpop och rock. Jarå
The knife, Niki och Miike Snow är ju syntpop (typ) så okdå. Sen kan jag väl gå med på att Ben Howard, Mumford och det där längst ned i hörnet vad det nu är är modern folk. Men Nick Drakes album gavs ut på 70-talet...
 ....Indierock? the Killers ja, SMK och CC, nej? Regina, NEJ? Wut.

 Även  alternativ vuxenblanding var ju en fin samling. Speciellt kombinationen av Bat for Lashes och .... allt det andra.


 Trubadurblandning är alltså enbart Håkan. Jahaja. Men sen har vi de absolut finaste godinarna...;
 the Killers igen? på ytterligare en brittlista. Tillsammans med Movits och Björk. Eh? Europop trodde jag var typ dålig electrodisco a la 90-tal men jag har haft fel förut.


måndag 16 september 2013

Jag vill inte gå och lägga mig för jag är inte riiiiiktigt klar med Bat for Lashes än för idag känns det som. Eh. Pinsamt fast.



Just den här videon var ju dock superskum. Eh. Håll till godo
I natt drömde jag en sjukt skum dröm i vilken jag och en indiekidpojk målade svart pulverfärg i våra ansikten. Det var aningen random och jag vaknade med en tom och desorienterad känsla.
Just den känslan av tomhet och vakuum brukar vara ett varsel om att hösten är här och att saker kan hända om man fortsätter att rida på den känslan. För det behövs höstmusik. Olyssnad sådan. Jag har en förmåga att binda saker väldigt hårt till musik och jag kan fortfarande återkalla känslan av en viss morgon i åttan när jag lyssnar på the Killers Hot Fuss. För att kunna göra hösten till något nytt behöver man alltså ny musik. Inte nödvändigtvis okänd, men oinlyssnad. Typ Bat for Lashes. The Haunted Man om inte annat för det klockrena omslaget. Så klockrent att jag faktiskt gick och letade efter en vinyl att sätta upp på väggen. Icke.

söndag 15 september 2013

Inser att min förkärlek för monoton musik kanske gått lite för långt när jag omedvetet lyssnade på samma loopande James Blake-låt i en och en halv timme och inte reagerade.

Det här är alltså Julias födelsedagsinlägg som jag lovade skulle bli långt.

En blogg finns ju till av den tvivelaktiga anledningen att den ska verka som ett hjälpmedel för att berätta vad man har för sig i sitt vardagliga liv för en okänd massa på internet.
I helgen har jag alltså;

Inte åkt till Stockholm (som vi hade planerat)
Strukturerat om mina garderober (igen) och lagt tröjorna i strukturerade hipsterhögar som skulle få hela tumblr att komma kollektivt
Hatat mig själv på flera plan samtidigt på grund av alla saker jag äger som jag av olika anledningar inte kan kasta
Fått tillbaka mitt nymålade skrivbord från Sälen (nu i en jämn och synnerligen smickrande ljusgrå nyans)
Färgat om håret  till en inte fullt så smickrande nyans som jag hade hoppats på, men å andra sidan är man ju aldrig riktigt nöjd med sin hårfärg för än det är dags att färga om det.
Röstat i kyrkovalet, 5000 vuxenpoäng till mig enligt svenska kyrkan

Det där med hårfärgen känns som en variant på "Just när man börjar få fason på pannkakorna tar smeten slut".

Annars funderar jag på huruvida jag ska åka till Köpenhamn eller Oslo på höstlovet, och när jag i så fall ska åka till Göteborg.

Det blev inga bilder. Har fortfarande inget photoshop, och jag känner mig obekväm med att använda bildbehandlingsprogram som man inte behöver sälja en njure för att ha råd med.

onsdag 11 september 2013

Överväger att gå till frisören. Har inte varit hos frisören sedan hösten 2009. Ser framför mig hur jag har ett helt kråkbo med ungar och allt som en gigantisk hatt på huvudet med typ avsvedda toppar och fem utväxtränder. Riktigt så illa är det ju inte, men det är ju rätt långt från den färgen det var innan sommaren. Alltså överväger jag att gå till frisören och göra en ordentlig infärgning nu när man inte är i solen hela tiden. Dock har jag blivit så sjukt kemikaliepetig sen jag började med sulfatfritt schampoo så jag vill ju knappt att något skumt ska få röra håret. Skiter hellre i att tvätta håret överhuvudtaget om det är så. Frågan är alltså om det går att färga håret på något trevligare sätt än väteperoxidsättet. Vilket det tydligen finns även i färg som inte bleker? Varför?
Henna känns dessutom lite halvskumt och oförutsägbart när man vill se ut som en prerafaelitmusa snarare än.... en morot?

måndag 2 september 2013

Fördelen med att vara en högskoleprovsmänniska är att det tydligen går att komma in på läkarprogrammet bara man höjer sig med 0,2p. Inte för att jag ska läsa medicin men ändå